Åh helvete jag får ångest bara jag skriver rubriken...

Jag var mobbad redan från första klass.Min mamma klippte av mig mitt långa fina hår innan jag skulle börja i ettan,och då såg jag ut som en pojke.Dessutom hade(har)jag lätt för att gråta.Hon tyckte att det var för jobbigt att göra mig i ordning när jag skulle iväg till skolan med långt hår..och sa när du blir gammal att fixa det själv får du ha långt hår.Men sen dess har jag aldrig fått tillbaka samma fina hår .Men på sommaren mellan 6:an och 7:an hände det nåt med mig.Jag blev av med oskullden.I nyktert tillstånd och med en kille som var lika gammal som mig,och för första gången kände jag mig omtyckt.Insåg att man kunde få lite närhet om man bara hade sex.Trodde i min enfalld att det var kärlek.Är inte stolt över mig själv,men jag förstod inte bättre då.På sommarlovet mellan 8:an och 9:an hände det nånting,jag blev riktigt kär för första gången,och dum och envis som jag var vägrade jag sen att gå i skolan.Min pojkvän som var tre år äldre hade inget jobb,och var hemma på dagarna och jag ville ju vara med honom.Han blev inte välkomnad hem till mina föräldrar så då drog,och flyttade jag hemifrån.Skaffade lägenhet ihop med Lasse,och jag ordnade också jobb,för nån måste ju försörja oss.Och mina föräldrar sa att det skulle minnsan inte bli nåt vettigt av mig när jag inte gick i skolan.Dessa ord har förföljt mig hela livet.Jag har minnsan visat dom jag att det blev det visst det.Jag är en "Överlevare".Så från barn till vuxen över en natt.Det visade sig tyvärr att Lasse var alkolist,vilket jag inte fattade från början.Dessutom började han misshandla mig,både fysiskt och psykiskt.Det mest förnedrande han gjorde var när jag vaknade en natt och han stod och "pissade på mig".Kommer aldrig att glömma den känslan då!!!! Blir spyfärdig när jag tänker på det.Jag anmälde honom för misshandel ett flertal gånger,men jag tog alltid tillbaka anmälan när han lovade en bättring som aldrig kom.Mina föräldrar hade jag knappt nån kontakt med,men min mormor fortsatte att älska mig som jag var,trots att jag tidigare behandlat henne som skit.Skäms så fruktansvärt över vad jag gjorde mot henne några år tidigare.

Min mormor hade en plånbok som var full med 100 lappar,en sån där chaufförsplånbok med jättemånga fack.Och den var fullproppad.Jag stal av henne,hon kom på mig och gömde nyckeln till den stora byrå den fanns i.Och jag letade rätt på den,så pågick det under lång tid,men hon sa aldrig någonting.Pengarna använde jag för att köpa mig kompisar,för det hade varit mitt sätt att slippa mobbing.Och populär blev man med pengar.

Detta är nånting jag skäms så fruktansvärt över.Hur kan man göra så mot den som älskade mig så mycket,jo kanske för att jag visste att hon älskade mig ändå!!..För den jag var,och inte för mitt beteende.Den enda i hela mitt liv som jag känner har gjort det.Och jag bad aldrig om förlåt innan hon gick bort.(Tvungen att avbryta för att gå och spy).Måste förlåta mig själv,för jag tror att hon redan gjort det från himmlen .

Åter tillbaks till Lasse.Jag kämpade för att lämna honom länge,jag flyttade ifån honom,och han kom efter..Rädd som jag var så vågade jag inte göra helt slut,eftersom han förföljde mig..Detta,om man nu ska kalla det för förhållande pågick i 3 helvetiska år.Till slut fick jag modet att flytta från våran lilla stad för att överleva..Och jag lovade mig själv att inte en karl igen!!!..Tror ni jag höll det,neej det tog 3veckor så träffade jag den man som skulle bli far till mina fyra älskade flickor.