Fredagen den 25/9 började detta helvete för både mig och min älskade son Alexander.Vi skulle fira min 50-års dag han och jag men, så blev det inte.När jag ringde fritids och sa att han kunde gå hem så fick jag veta att han blivit hämtad redan av sin far som knappt haft nån kontakt med honom på de senaste 5 åren.Så utan att jag,fritids eller min son visste någonting drog han med honom upp till Umeå.Och där satt jag 60 mil bort och kunde inte göra någonting för min son.Hade jag haft bil hade jag åkt raka vägen upp,men tyvärr hade jag inte det.Så kan det gå till när fritids gör fel!!!..De hade ingen rätt att bara lämna honom till en far han inte ens kallar pappa,utan bara förnamn.Maktlös och så fruktansvärt arg var jag.Och rädd hur det skulle påverka min son.Han hade ju inga egna kläder eller annat som var hans,bara det han hade på sig.

Och det gör så ont inom mig,och hur känndes det inte för honom Är så fruktansvärt rädd att han skall känna sig sviken av mig.Den enda trygghet han haft.Ångesten(rädslan)bara kryper i kroppen på mig.Hur kan man göra så mot sitt eget barn??..Jag bara undrar!!!..Vet att hans pappa(M) tycker att jag tagit hans barn ifån honom,så nu ger han igen!!..Men vem blir lidande jo Alexander...Och det är han för dum för att fatta.Han saknar empati helt. Jävla karl,neej det är han inte,han är en jävla skitstövel!!! Det första Alexander fick sen var en ny mobil..Bra för då kunde han ringa mig,och det gjorde han ibland 15 gånger per dag.Ibland grät han,och då skulle man vara stark och säga att allt kommer att ordna sig.

Fick till slut tag på en advokat,och vi gjorde an anmälan om "Egenmäktighet"med barn,men det lades ner för den lagen tillämpas bara när barn förs utomlands.Under de första 3 veckorna klarade jag mig hyffsat,men sen skrev han in honom i skolan i Umeå,utan min tillåtelse.Går att göra så.Finns en lag som säger att barnet måste erbjudas plats i den kommun det vistas i.Och han ringde mig och var helt förtvivlad,och grät "Mamma jag vill inte"jag vill bara komma hem till dig.Och jag stod maktlös och kunnde ingenting göra,mer än att säga att allt kommer att ordna sig så småningon.Det kan ta lite tid,och jag finns alltid här sa jag.Och jag älskar dig sa jag hela tiden.

Min advokat lämnade in en stämmning om boende,och vi fick till slut ett datum för förhandling i slutet av november.Han hade ingen advokat först,men kvällen innan rättegången fick jag reda på att han skaffat sig ett ombud,och gått in och begärt egen vårdnad.Och det fick han"Intrimisstiskt"..Och besöksrätt uppe i Umeå 1 gång i mån 4timmar.Jag kunde ju göra samma sak som han menade rätten på.Behålla honom om han fick komma till sitt hem,och sina saker,katter,systrar.Under dessa månader sov jag knappt en blund,ångesten försökte ta över hela mitt liv.Och jag kämpade emot,och betämde mig för att flytta upp till Norrland igen.Börja leta läg,söka jobb och som jag mådde var det ingen enkel match.Kämpa,kämpa för min son!!! Så fick jag till slut tag på lägenhet,och den 21 jan bar det av uppåt till Vännäs.Jag sålde iväg en massa saker för att ha råd både med flytten,och att köpa en bil.Vilket var ett måste.Kom upp till en lägenhet som jag blev grundlurad på,så jag fick hjälp av Hyresgästföreningen hur jag skulle göra med den.Leta ny läg,fortsätta söka jobb.Oj vilken energi det tog.Till slut hittade jag en ny läg med inflyttning 14/2.Nu skulle jag bara försöka på tag på folk som hjälpte mig att flytta allt igen.Jag bodde som i kappsäck dessa 3 veckor.Och mina katter var livrädda.Inte lätt att få lägenhet när man inte har fasst jobb,och dessutom betalningsanmärkningar,men jag var ärlig till min nuvarande hyresvärd och jag fick skriva på kontraktet.Efter några dagar så ringde de en chef från Umeå kommun och undrade om jag ville börja jobba för honom på ett Kollektivboende som skulle starta upp i Mars.Han hade hittat mig i vikariebanken,och ville ha nån med mina erfarenheter.Glad jag kände mig.Så vi startade upp i mars,och jag hade ett 3 mån vik,men eftersom tjänsterna var ute så sökta jag naturligtvis,och hör och hämna jag fick fasst tjäns.Är så glad för det.Jag har under det här halvåret endast fått träffa min son vid enstaka tillfällen.Men nu har jag skaffat den bästa advokaten i Umeå,så jag hoppas hon kan hjälpa mig,och min son.

Men jag kämpar fortfarande med min ångest,och sömnen.Har också fått högt blodtryck.En knöl i bröstet upptäckte jag också under våren,men gudskelov var den godartad.

Jag har även hunnit med att bli "Blixtförälskad"vilket inte ingick i mina planer,tyvärr var det en skitstövel den här gången också,men jag är fortfarande kär och försöker komma över det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Elinor...född-79,Du kom till mig efter en hemsk graviditet,men du var så efterlängtad .Din pappa fanns tyvärr inte vid min sida som jag velat...Vi kom hem från BB till ett fruktansvärt bombnedslag hemma.Han hade haft fest medans jag låg på BB och d...

Ska kämpa mig iväg till jobbet.Vill inte,men jag måste.Skulle bara vilja få sova tills jag vaknade upp och slapp den här jävla ångesten.Hemmet ser ut som ett bombnedslag,och orken finns inte att göra nåt åt det.Lördag kanske?!.Sluter mig mer och mer ...

Åh helvete jag får ångest bara jag skriver rubriken... Jag var mobbad redan från första klass.Min mamma klippte av mig mitt långa fina hår innan jag skulle börja i ettan,och då såg jag ut som en pojke.Dessutom hade(har)jag lätt för att gråta.Hon ty...

 Heter Kerstin,är snart 51 år men känner mig som 17 i sinnet!.Lever som singel sen många år och har 5 underbara barn.Fyra vuxna flickor,och en underbar son som tyvärr bor hos sin pappa just nu.Och jag saknar honom fruktansvärt.Jag har gått i livets"h...